Idag har jag koncentrerat mig på att koka sylt. Både jordgubbssylt och hjortronsylt. Benen är slut på att stå och ryggen känner sig slut. Då man inte är van att jobba i köket längre är det verkligen ansträngande.

Solen fisken lugnet är skönt. Vad ska jag hitta på. Vet inte vad som händer om jag testar. Konstigt hur kroppen har sitt skyddsnät med att prova nya saker eller att våga ta ställning, är det rättare sagt kanske vad de handlar om. Antar rädsla är här och vill visa sig så man inte vågar. Då är de något man själv behöver intala sig till att man fixar ändå så löser de sig troligen.

När man är nere eller ledsen känns allt lika blä. Jag förstår hur livet kan bli kaos bara av ett ord då man kämpat länge med sig själv å de känns oftast att man inte når någon framgång ge inte upp, livet är värt de då du ser de underbara.

Tack å hej