Jag är glad att det äntligen kom regn på morgonen. Kändes som en lättnad, börjat dagen med att städa upp lite, känns mindre kaos då, även då livet ser ut att vara det samma. Hittat en känsla som säger jag fixar De här. Jag e ju liksom jag. Förstår mig inte varför skulle jag inte. Bara jag vill engagera mig så kan jag ju komma någon vart. Av att tänkta posetivt kan man verkligen komma långt och känna glädjen på en annan nivå. Jag är glad att jag själv kan överträffa mig att en stund må vara mörk och dyster därefter känner jag att själv förändra de jag vill. Livet kan verkligen vara fantastiskt underbart bara om du vill se de ljuset.

Solen skiner och fisken hittar hem till vattnet efter pest och kyla.

Tack å hej