Sitter här med min morgon kopp... Idag består den av mitt gröna tee:) av en konstig anledning ville jag sätta mig på golvet där jag trivs som bäst :) sedan spelar musiken. Jag känner mig ett lugn imorgon mig som jag är så glad för ?. Midsommar som vanligt trist väder men tur de finns kläder för alla väder.

Vill önska er alla glad midsommar :)

Att vara i situationen där man känner att det finns ingen plats för mig inom denna kommun känns gräsligt. På de sättet arbetsgivaren behandlar sina medarbetare så dom slänger och far med dem... Oavsett vad de varit med om. Dom säger de finns hjälp att få men de sättet som föregår tycker jag är ett gräsligt föregångsämpel. Det är långa väntetider, de sägs att de ska vända varenda sten och se till att hitta en lösning på min situation. Jag blir förvirrad osäker vem kan man lita på. Det känns som att facket mitt är bara med på ett litet hörn... De säger de har erfarenhet av dessa fall och att chansen om att de ska finnas jobb är minimala i kommun. Ett patetiskt system känns de som. Jag vet att jag är en av de bästa arbetare de kan ha för jag är villig att jobba.

Min astma och misstänkta immunbrist kan jag ej råför eftersom de kan jag inte styra sedan att hjärtat är under utredning verkar ju inte ens läkarna förstå. Jag anser att kommun gör ett stort misstag av att förlora en som jag.

Jag ska inte ge upp... Jag får Helt enkelt göra detta själv.

Tack så länge.

Jag önskar jag skulle kunna gå tillbaka till den stunden då vi sågs i början då jag levde en dans på rosor och trodde allt skulle bara bli så. Jag har svårt att förstå det som hänt sen dess. 6år är en lång tid. Men jag glömmer aldrig de fina å underbara. Jag undrar var jag är påväg egentligen... Jag vet vad jag har för arbetssätt och viljor men inte riktigt hur vägen fram ska leda och ta... Vad är det jag måste acceptera? Var vill jag va? Jag trivs i mitt hem och hus... Men varför kan jag inte veta rut.