Ett minne kan vara så många olika saker allt från en doft till en vag påminnelse om av en aning om vad som hände eller en present eller något annat som ludet av något, de river i mig vissa minnen nu och jag har inte bestämt vad de ska betyda för mig eller om de e lika bra att glöma, en del i min när varo sägar jag glömer inget, fast nog glömmer jag en del, men känns som mitt sinne kopplar ihop saker som jag blir påmind om på vägen. 

Just nu på går kampen inom mig själv och varje tanke jag tänker om någon annan vänder jag mot mig själv hur vill jag ha det? och var är min bästa vän jag vet jag har inom mig som bara vill blomma ut, tårar får rinna då de kommer, men jag vill ju vara glad och få koll på var jag är nu så allt inte blir pannkaka, tanken är att mitt problem är du där, du som sitter i soffan och försöker förstå dig på kroppen och själen.

De säger olika budskap ... eller vad säger dem? I duschen hörde jag hur det var någon som var ledsen och bara ville tillbaka 10 år i tiden och förstå varför du inte kan kommunicera, det är okej att vara du som du är och må blää. Något säger mig under min uppväxt gillade jag inte att bli kallad lillmamma och så fick inget vara fel , dessa två händelser har varit ett återkommande del i mitt liv, jag har lärt mig mycket om betetende sedan dess tider och att det är männskligt att fela.

De är okej att börja om pånytt, men nu har jag börjat om några gånger utan att hitta du där i soffan som skriver förbrillt. var är hon som flyttade till umeå, stannade hon där?  jag vill inte vara ensam och jag vet jag inte är det, men förstår inte allt som händer runt mig, jag planerar och försöker tänkta om och göra annurlunda, men du är fortfarande kvar i mig och kommer inte ut, vi kan inte ändra tiden. Jag tror på mirakel och tror på under, jag hoppas du vågar komma tillbaka och förstå hur underbar du är som du är, skit i andra som inte ser hela dig! Du har massor av änglar runt om dig! tänd dina ljus inom dig och skinn, lys och skinn så starkt du kan, hitta det du är bra på och utveckla det som döljer sig, ditt hjärta är större än vad andra förstår det vet bara du, älska dig själv och gör det som är bästa här och nu av stunden, frågetecken är jobbiga.

Imogon är det en ny dag, nya möjligheter, ta chansen, mitt minne som gnager är en illusion av de bra stunder som betyder kärlek för mig. jag försäker släppa taget om allt men illusionen av att du är perfekt har sina brister och ställer frågan varför känner jag så här? jag vill bara ha illusionen av dig och mina minnen som är bra, bara känna kramen eller något, varför kastade du bort allt, jag vet jag försökte och försökte och sa då de tog aldrig slut, men nu då ? jag tänker igenom de som hänt under dessa 10 år.. ser jag har mitt mönster och måste tänka om, jag måste börja väga känna igen,  jag är så tacksam för detta ¨år och min nyfikenhet på ayurveda och yoga, som har öppnat nya dörrar för mig själv och insikten av att läsa en bok kan ge så mycket makt att sytra mitt egna liv genom medvetenhet. 

sovgott 

Tittar på bilder från förr så vill bara gå framåt att allt ska hända nu, inte sen, inte sakna ner, varför inte sakta ner?

Tårar kommer å går, klart de ska få rinna så får det läka ut, hjärtat som vill så mycket, men står här i detta. var är här? Var är då? Var är nu? Tårar rinner å rinner. Tanken av den jag ser hos dig är större än de jag fattat någonsin och förstår idag, de va du å jag tills allt blev trassel. De va äkta hos mig de va från då till vår oändligheten tar oss.

De sägs allt händer för en anledning, men solen vill inte förstå, fisken vill inte höra i vattnet, katten har burit runt på detta tillräckligt länge nu, men tårarna rinner å rinner.äntligen lite klarhet, Ett starkt band av vad kärlek är kändes å mer än solens bästa vän kan förstå, jag har sagt du finns där alltid i solen ? hon vill bara lysa och släppa slös, med sin glamor å uppleva de fantastiska med här å nu, skuggan av ett åter finns där, jag har alltid funderat över detta, men du finns alltid med, men va nu du skulle varit här, hur ska solen skina då de rinner tårar, vet inte vad. Du va den solenstrålar var ämnad för, hon glömmer skuggan å vill hoppa till andra sidan. Inget går just nu, här å nu är att acceptera var du är, se till ditt inre och acceptera det, du kan älska på samma sätt igen bara om du själv tillåter dig känna den glädjen och går i andra spår, våga tro, hitta magin bortom horisonten. den du suktar efter så, alltid en ny film som spelas upp igen, men ingen som stämmer med den solen fann den dagen på dansgolvet, du är min bästa vän, saknar dig varje dag, tåren rinner ned för kinden, säger jag saknar dig, vill inte solen komma tillbaka? Förlåt för min rädsla snäll finn mig igen underbara du!

Solen katten fisken sitter kanske med disken, å åter igen hoppat på risken, fullmånens eld, lyser upp bland mörkret, den tysta kvällen gör de suddigt och luddigt, hur ser man svar från stjärnorna ikväll, vrider och vänder på elden som speglar kvällshimlen. Tankarna kommer och går, ser hur lågan kämpar för att hitta glöden å ge farten, då lugnet kommer ökar farten, såg ut som glappkontakt då lågan flammar upp och sedan försvinner å drycker upp på andra sidan, de liknar mina känsloill som nu får ro till vattnet å fundera ut va som inte klaffa då hon blev het till massor, det går ej beskriva med 10000 tals ord, röd som man va svalka vattnet bra, tankar surrar å surrar nu lämnar vi de bakom oss å lämnar ett tomtfat som kan fyllas med nya bomber och granater stockar å stenar. Det Känndes fint att sitta vid elden som säger en så mycket ord bara om man är redo att höra å titta djupt in i den. Idag va de svårt å höra, ska prova med mer motion å yoga så når jag min fiskeöring som drömmer om, solen bortom bergen, de finns mer att se, låt oss börja ge efter, slappna av i kropp och sinne, då flyger vi på upptäcks färd, hatten jag tar med på jakten nu blir det gonatten här för mig i slottet som får mig att tindra. Sov gott finisar.