Orden kommer inte ut för första gången på länge, bara tårar rinner. Det är underligt hur dem renar men samtidigt smärtar. Jag undrar om man kan älska mig för den jag är och acceptera mig för dem jag pratar med. Var vill man va och vad vill man göra. Alla ställer krav vilken väg man än vänder på det. Jag är slut och trött men glad för jag är jag. Älskar mig själv och har det störta hjärtat av värme bara jag vill dela med mig. Varför sätta etiketter eller ifråga sätta vissa frågor. Ställer mig frågan hur du ifråga sätter bara mig inte inte dig själv.

Jag är nu sugen på att ta mig vidare och forma min glädje genom livet. Göra det jag vill och kan för att hitta min väg.

Jag är självständig, driven och bäst på mitt egna vis. Jag trivs, hittat mitt igen och kan bara jag vill satsa på de som händer runt omkring mig. Investeringar i mig själv är ett vinnande koncept. Solen ger mig kraften, styrkan till att våga känna glädje fast min sorg varit stor en längre tid som jag haft svårt att förstå mig på. Hälsa, välmående och styrka i kropp och själ värmer i hjärtat som säger jag är på god väg att lyfta mig själv på nytt från de som va. De som va gav mig varken mening eller lycka. Jag befann mig i en kaosartad situation som jag ej begrepp mig på. Mycket sorg och hopp om de man såg från början ville inte släppa taget om det käraste jag då hade. Allt var omtumlande att jag kunde inte förstå. Jag hade svårt att acceptera det som va och hade hänt. Även om man förlåter, ska man ju glömma oxå men ack så var inte fallet denna gång. Det jag hade finns alltid kvar och det kan ingen ta ifrån mig. Det är mina minnen som kvarstår hos mig, du finns alltid kvar min bästa vän. Nu är jag ändå påväg på nya äventyr så jag kan skapa min egna lycka utifrån min vilja och hjärta ?.

Mvh mitt nya jag som är redo för det som är roligt.

Livet går vidare.... Även om man inte vill.. Känslor å minnen krockar. Haft en asum dag i går och idag å nu jättetrött. Ska sova tidigt. Vill agera å göra så mycket mer men får inge insperation eller tar insiativ.... Tur de kan va lite olika dag till dag.... Vill forma mina ord och tankar men de är låsta just nu så de får vänta på en annan dag framöver då de kanske svämmaröver är man glömd eller finns man Kvar... Tystnaden av ovisshet är svår och blir lite olidlig.... Hur kan man bli hel då man lever i undran. De får Var som det är för nu.

Tack å hej

Ibland måste man kunna känna för att ännu för att leva... Ibland måste man gå under jorden innan man kan leva.... Känna och lyssna gör ihop... Finner en harmoni takt i tårna och fot lederna..... Kan bara omfamna det finaste jag har.... Glöm inte titta på vägen frammanför dig man kan missa mycket för skitsaker som egentligen gör oss i livet osäkra bara för vi inte vågar prata om visa saker som är svåra.... Livet är för kort att leva sen leva nu på ditt bästa möjliga sätt. Finner mitt lugn och mitt inre finner mark så som känslan av flödet i musiken. Beundra dig själv och ta ådig av vad andra säger så kan du leva utifrån ditt egna jag, som Är du enligt dig och ingen annan.

Sovgott där ute nu ska jag susa sött. ??

Jag är besviken på dig... Jag trodde mer om dig... Har jag igen lurat mig själv, har jag valt en kompanjon som jag ser en möjlig potential i som inte är redo för det jag ser. Varför föra en diskussion då du redan givit upp, varför ens försöka kanske många tänker.... Jag vet att jag gör de för att jag vill leva och vara med dig ju men du ser ju inte det. Hur kunde ja göra så här funderar jag.... Om de kommer vara på samma sätt är jag inte säker på vart jag står och vad jag vill göra längre... Jag har mest oftast tid för mig själv märker jag och mina intressen och ambitioner som inte den andra halvan ser... Han tolkar de mest logiska som han klarar av att se så klart som gör situationen värre och ger ingen lösning. Jag undrar vad kärlek betyder för honom.... Är de lika utifrån de ha ser. Familj är de som skapar samhörighet... Men kärlek till någon säger att den ska övervinna allt... Just nu känner jag inte att kärleken är med och han finner jag osäker... Jag vet inte vad de betyder.. Jag tror han är mer lik någon som jag inte träffat som Han inte pratar om.

Tack å hej leverpastej

Det här är en dag i mitt liv jag är både ledsen och glad för stunden. jag gråter då jag tänker på förr sedan regnar den. jag har inte lagt allt bakom mig men jag jobbar ständigt med mig själv .. ord och inga visor. vad är meningen ska hända här i livet ? jag har upplevt alla möljliga känslor de senaste tre till fyra år sedan. det är inget jag kan förstå eller ha vetat innan det blev som det blev . mina päron säger att det är bara och bestämma sig för det man vill och göra. jag finner det sant .. sedan samtidigt känner jag en stor frustration över det jag varit med om .. både de känslomässiga jag har utsatt andra mäniskor för sammtidigat har jag fått smaka på samma medicin av olika slag och av olika personer. jag vill allt ska vara som förr och okej men jag kan inte ljuga för mig själv längre och känner mig inombords svag och en känsla jag inte kan förklara. 

Jag vet inte vad jag ska känna ibland de finns alltid känslor kvar och jag vet inte säkert var jag tar vägen då .. jag saknar dagar och andra händelser mer än annan. jag måste lära mig själv att berika här och nu och glömma vissa delar av mina minnen. det sägs att då man skapar nya minnen förskingras många gammla. jag tror de djupast minnerna sitter alltid kvar längst och kommer tillbaka till en tids nog. vad ska man göra för att kunna skydda sig själv mest ? jag tror det inte går man måste var beredd att det som kommer eller kastast hit och dit . 

Sedan har jag roliga nyheter som är att jag har fått ett nytt jobb som jag ser som en möjlighet. Det är så underbart roligt att få känna att man är behövd någonstans och att allt arbete man lagt ner på cv och brev har iaf någon läst och uppskattat. 

Tack för idag jag känner mig lättad av att skriva. Jobbar man hårt så kommer det löna sig till slut, man måste bara öppna ögonen och göra det bästa av saken.

Harebra till nästa gång :)

Sitter här med min morgon kopp... Idag består den av mitt gröna tee:) av en konstig anledning ville jag sätta mig på golvet där jag trivs som bäst :) sedan spelar musiken. Jag känner mig ett lugn imorgon mig som jag är så glad för ?. Midsommar som vanligt trist väder men tur de finns kläder för alla väder.

Vill önska er alla glad midsommar :)

Att vara i situationen där man känner att det finns ingen plats för mig inom denna kommun känns gräsligt. På de sättet arbetsgivaren behandlar sina medarbetare så dom slänger och far med dem... Oavsett vad de varit med om. Dom säger de finns hjälp att få men de sättet som föregår tycker jag är ett gräsligt föregångsämpel. Det är långa väntetider, de sägs att de ska vända varenda sten och se till att hitta en lösning på min situation. Jag blir förvirrad osäker vem kan man lita på. Det känns som att facket mitt är bara med på ett litet hörn... De säger de har erfarenhet av dessa fall och att chansen om att de ska finnas jobb är minimala i kommun. Ett patetiskt system känns de som. Jag vet att jag är en av de bästa arbetare de kan ha för jag är villig att jobba.

Min astma och misstänkta immunbrist kan jag ej råför eftersom de kan jag inte styra sedan att hjärtat är under utredning verkar ju inte ens läkarna förstå. Jag anser att kommun gör ett stort misstag av att förlora en som jag.

Jag ska inte ge upp... Jag får Helt enkelt göra detta själv.

Tack så länge.