Livet är inte längre en dans på rosor... Var vill solen höra hemma.. Givetvis bland molnen så klart, vilken klycha. Ja vad ska detta liv vara bra för... Antingen springer man av rädsla eller skapar sig de man vill ha för nuet bara för man vill inte ta tag i de som är jobbigt.

Hur ska man kunna inse sanningen å vara ärlig med en själv? Vad vill man ha? Vet att jag springer då jag inte kan andas de kom ikapp mig nu. Förstår varför jag hoppa på nästa ställe där de var oskrivet vad som skulle hända. Vill bort från frågor å ansvar istället för att bryta ihop. Ville allt skulle bara vara okej... Istället blev de en salig soppa. Jag å glädjen hittar varandra tids nog ändå men just nu känns de förfärligt att stå och titta på.

Tack å hej