Inget spelar roll längre... Jag Säger en sak å alla hör eller tolkar en annan... Vad gör man? Ska man börja om? Eller ja de fungerar inget... Varför får jag inte vara den jag är? Saknar min bästa vän som skulle göra förr allt för mig idag vet jag inte vad han skulle göra. Men utgår från det är iaf nästan samma men inget man räknar med. Varför kan ingen offra sig för mig tänker jag... Jag är stark å driven själv... Jobbar hårt försöker... Allt blir bara fel ändå just nu... Måste kunna hålla andan i gång så man överlever. Aja om jag kraschar igen så klarar jag mig... Jag får hitta ett nytt hem å bygga det själv denna gång ingen vill vara med!!!

Kroppen minns det hjärnan förtränger

Tack å hej för idag