Orden kommer inte ut för första gången på länge, bara tårar rinner. Det är underligt hur dem renar men samtidigt smärtar. Jag undrar om man kan älska mig för den jag är och acceptera mig för dem jag pratar med. Var vill man va och vad vill man göra. Alla ställer krav vilken väg man än vänder på det. Jag är slut och trött men glad för jag är jag. Älskar mig själv och har det störta hjärtat av värme bara jag vill dela med mig. Varför sätta etiketter eller ifråga sätta vissa frågor. Ställer mig frågan hur du ifråga sätter bara mig inte inte dig själv.