Jag tror man kan inte leva ett liv utan mörker och sämre stunder hur mycket vi önskar. I livet vill man leva och finna sin samhörighet på något sätt, ett samspel med andra kan räcka. Andra är insnöade i sin dröm av villa Volvo familj å hund. Andra anser de har bättre saker för sig så som karriär och upptäcka världen. Det är inte lätt att bestämma sig för i vilken riktning man skapar sin väg, stigen kan vara trång å smal på vissa ställen för de är så mycket val man ska tänka på. Hur sorterar man på bästa sätt? Man kanske rangordnar och känner att de fungerar inte, sedan tittar man på tankarna upp och ner, vrider och vänder på dem innan man förstår eller begriper hur man ska göra. Jag hade gått efter de som känns rätt för mig genom att ta beslut vad är viktigast i mitt liv. Vad kan jag tolerera och inte tolerera. Därefter är valet rätt självklart i mina ögon. Alltid okej att ta tid på sig då man har det svårt att tyda hur framtiden ska bli.

Vissa saker kan man inte räkan med eller påverka. En del av livet man får acceptera. Man kan be om under och mirakel i övrigt. Livet är grymt på många sätt och vis på en sekund kan de vi älskat som mest bara försvinna där å då ska man finna sin tro på de ljusa att de kommer fler tåg bara jag själv som väljer att gräva mig ner i marken. Om man har möjligheten att börja om med någon/något innan det är försent säg ett enkelt förlåt och glöm de som var!! Det ka. Betyda så mycket mer! Så börjar man om på nytt om de är den lyckan man tror man kan finna där och då. Man kan bara ändra sina egna möjligheter sitter i viljan hos sig.

Se livet från den ljusa sidan!! Så mycket underbart kan hända!! Det är alla värda, alla kan vända bara de vill och har bestämt sig :)

Tack å hej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej jag har en nt talat på en tid, nu är det dags. Talet för rosen finns dokumenterat. Nu är det dags för dreamers år. Nu ska det fram dolda kunskaper som du burit på. Dags å skina som solen. Tro på det, lev på det, då blir det verklighet. Så som jag...

Jag vet inte var jag ska börja idag, en sorg som jag har vetat om länge nu skall komma, har kommit. Min finaste å käraste mormor har börjat sin nya resa och lämnat detta jordeliv. Jag är ännu bedövad av nyheten och kan inte forma varken min tanke om ...

Jag har fått många insikter i veckan, man ska vara snäll men aldrig så de skadar en själv, ser vissa val jag ev kan göra kommer skada mig mer än jag kan förstå idag pga den bild som finns idag så jag måste bryta mitt mönster, att byta miljö löser int...

I mitt förra inlägg tog plats och sa detta är jag men jag tror jag glömt den del av bilden , jag måste ju oxå visa hästen vart vi ska och vad jag vill, hur jag gör kan ju den andra omöjligt veta om jag inte tar upp saker, om jag säger de är vår resa ...

Nu har jag haft en underbar helg, med dans och skidtur och sol. Men jag är besviken på hästen i mitt liv som gång på gång vill göra de den tänker och göra de den är van, jag får inte andrum av att finnas å om jag prioriterar de som är viktigt för mig...